Ignition
Var ska jag börja?
Det finns så mycket att säga,
och så mycket man inte vill säga.
Hemligheter, tankar, och känslor.
Hjälper ju inte heller att jag är så jävla korkad och säger att det är privat till personen man är närmast.
Kan inte bli annat än fel. Tur så känner Linda mig bättre och förstår. Efter en viss mån av förklaring till mig.
Mina tankar rullar, som ett kuggspel, en labyrint i rörelse.
Jag tänker på bra och dåliga saker. Hopp och drömmar, smärta och farhågor.
Men man vet ju inte förens det inträffar.
Är man redo för svaret?
Vill jag ha svaret?
När får jag svaret?
Vad är svaret?
Vad är frågan?
Nu är jag i alla fall hemma från ännu en resa från Göteborg.
Jag vill tillbaka.
När man kommer hem så börjar bara bråk och stök och allt elände igen.
Jag vill bort.
Ha ett eget ställe. En inkomst som räcker och nära till folk man vill umgås med.
Örebro är inte min stad längre. Eller har den ens varit det?
Linda var så snäll och klippte mig. Från risigt och sliter långt hår till något synth-liknande.
Som blev kanon bra! Nu ser jag äldre ut och det var tydligen ett plus i kanten ^^
Jag vill tillbaka till göteborg och träffa Linda, Johan och Petter ffs!
Även Pär fast han gillar att retas med mig.
Men jag är inbokad någon gång snart dit igen.
Får bara se när det blir.
Låt jag har nynnat på hela dagen.
How do you feel?
That is the questionBut I forget, you don't expect an easy answer
When something like a soul becomes
Initialized and folded up like paper dolls and little notes
You can't expect a bit of hopes
So while you're outside looking in
Describing what you see
Remember what you're staring at is me
'Cuz I'm looking at you through the glass
Don't know how much time has passed
All I know is that it feels like forever
No one ever tells you that forever
Feels like home, sitting all alone inside your head
How much is real?
So much to question
An epidemic of the mannequins
Contaminating everything
When thought came from the heart
It never did right from the start
Just listen to the noises
Null and void instead of voices
Before you tell yourself it's just a different scene
Remember it's just different from what you've seen
I'm looking at you through the glass
Don't know how much time has passed
And all I know is that it feels like forever
No one ever tells you that forever
Feels like home, sitting all alone inside your head
Det finns så mycket att säga,
och så mycket man inte vill säga.
Hemligheter, tankar, och känslor.
Hjälper ju inte heller att jag är så jävla korkad och säger att det är privat till personen man är närmast.
Kan inte bli annat än fel. Tur så känner Linda mig bättre och förstår. Efter en viss mån av förklaring till mig.
Mina tankar rullar, som ett kuggspel, en labyrint i rörelse.
Jag tänker på bra och dåliga saker. Hopp och drömmar, smärta och farhågor.
Men man vet ju inte förens det inträffar.
Är man redo för svaret?
Vill jag ha svaret?
När får jag svaret?
Vad är svaret?
Vad är frågan?
Nu är jag i alla fall hemma från ännu en resa från Göteborg.
Jag vill tillbaka.
När man kommer hem så börjar bara bråk och stök och allt elände igen.
Jag vill bort.
Ha ett eget ställe. En inkomst som räcker och nära till folk man vill umgås med.
Örebro är inte min stad längre. Eller har den ens varit det?
Linda var så snäll och klippte mig. Från risigt och sliter långt hår till något synth-liknande.
Som blev kanon bra! Nu ser jag äldre ut och det var tydligen ett plus i kanten ^^
Jag vill tillbaka till göteborg och träffa Linda, Johan och Petter ffs!
Även Pär fast han gillar att retas med mig.
Men jag är inbokad någon gång snart dit igen.
Får bara se när det blir.
Låt jag har nynnat på hela dagen.
How do you feel?
That is the questionBut I forget, you don't expect an easy answer
When something like a soul becomes
Initialized and folded up like paper dolls and little notes
You can't expect a bit of hopes
So while you're outside looking in
Describing what you see
Remember what you're staring at is me
'Cuz I'm looking at you through the glass
Don't know how much time has passed
All I know is that it feels like forever
No one ever tells you that forever
Feels like home, sitting all alone inside your head
How much is real?
So much to question
An epidemic of the mannequins
Contaminating everything
When thought came from the heart
It never did right from the start
Just listen to the noises
Null and void instead of voices
Before you tell yourself it's just a different scene
Remember it's just different from what you've seen
I'm looking at you through the glass
Don't know how much time has passed
And all I know is that it feels like forever
No one ever tells you that forever
Feels like home, sitting all alone inside your head
